| Ena
dagen är hon på regeringskansliet. Andra dagen står
hon på scenen och visar rumpan. Att vara ansiktet utåt
i en av Sveriges största idrottsföreningar kräver
att man är rörlig.
En självklarhet för Anna Iwarsson, F&S generalsekreterare
och blivande trebarnsmor.
Fem
minuter sen dyker
Anna Iwarsson upp på Jympalatset, en av Friskis&Svettis
lokaler i Stockholm. Hon verkar lugn och glad, även om intervjun
knappast kommer i ett perfekt läge. Det är bara några
dagar kvar till årsstämman där alla F&S föreningar
träffas och klubbar nya beslut som Anna tillsammans med Riks
ska verkställa.
Några kvarter bort ligger Riks kontor, där Anna sitter
när hon inte är ute och härjar i föreningarna,
leder jympapass eller föreläser.
Medelpasset i stora salen har precis dragit i gång. Det är
förmodligen därför det inte är så många
gäster i restaurangen trots att det är mitt i lunchrusningen.
Annas mage syns inte så mycket. Kanske beror det på
att den gömmer sig bakom en beige vårjacka. Eller så
putar den inte så mycket än, eftersom hon bara är
halvvägs i graviditeten.
Hur är det att vänta barn?
–Det är urjordiskt att vara gravid. Vid min första
förlossning när Moa kom fram, kände jag att det här
är meningen med livet. Jag var engagerad i F&S då
med, men det här tog över allt, precis allt. Det är
en känsla jag kan plocka fram då och då.
h Hur tränar du när du är gravid?
–Jag fortsätter att leda mitt styrkepass så länge
som det känns bra. I början var jag lite illamående
och det där vanliga, men nu känner jag mig stark. Jag
har lyckan att få fungera som vanligt.
Ingår det att vara vältränad eller blir
man det på köpet när man är Friskis&Svettis
generalsekreterare?
–Jag tror att det blir enklare om man känner sig stark
och vältränad från början. I de perioder jag
jobbar mycket, kan jag inte lägga träningen åt sidan.
Tvärtom, för att orka fatta rätt beslut, måste
jag få träna. Jag leder ett pass i veckan och försöker
träna när jag hälsar på i föreningarna.
Vad innebär det egentligen att vara generalsekreterare?
–Att vara ledare och chef i en ideell organisation är
väldigt mycket en livsstil. Men i stort sett handlar det mycket
om att vara tillgänglig, uthållig, tydlig, flexibel och
ett slags förebild. Det är hela tiden en balansgång
där jag måste vara lyhörd.
Hur fick du jobbet?
–Jag blev kontaktad av F&S Riks styrelse när jag
jobbade som chefssjukgymnast på Danderyds sjukhus. Jag trivdes
med mitt jobb, men blev samtidigt nyfiken och smickrad över
att få förfrågan.
Hur snabbt kom du in i din roll?
–När jag började fanns det ett starkt behov av intern
och extern kommunikation. Jag fick ett tydligt uppdrag från
styrelsen och det var att resa ut till föreningarna. Sedan
skulle jag också bygga upp en fungerande organisation som
var mer anpassad efter de behov som fanns i föreningarna och
omvärlden. När jag började för fyra år
sedan, var vi fyra personer på Riks och nu är vi tio
anställda och omsätter det dubbla.
F&S har 143 föreningar, och inte bara i Sverige,
vad är svårast att styra över?
–Kommunikation är en utmaning. Det finns många
härliga viljor. Men det är lätt att det kan bli missförstånd
och oklarheter på grund av att alla som är engagerade
inte har varit med på hela resan.
Vad tyckte du om F&S innan du satte din fot där?
–Jag vet faktiskt inte om jag hade någon fördom.
Men jag gick dit lite förutsättningslöst när
jag hade slutat med dans och tennis efter gymnasiet. Jag hade inte
ens med mig pengar, jag fattade inte att det kostade. Men jag fick
komma in på ett jympapass och fastnande direkt för musiken
och friheten att man kunde göra som man ville.
Vissa tycker att F&S är töntigt, vad säger
du om det?
–Jag tror man måste börja med att titta på
sig själv, tycker jag att det här är töntigt?
Nu är det inne igen att bara vara vanlig. Jag tycker att det
är okej om andra tycker att vi är töntiga. Enligt
en färsk marknadsundersökning* har en 18-åring och
en 64-åring samma syn på F&S och det är ju
intressant!
Hur kan F&S bli trendigt, eller är det redan det?
–Vi ligger i tiden just nu. Det senaste och allra hippaste
försvinner efter en säsong, men det gör inte vi.
Så det beror lite på vad man menar med trendig. Jag
tycker att det är spännande att tänka att F&S
kommer att finnas länge. Just nu är vi 11 363 funktionärer
och närmare 300 000 medlemmar som engagerar sig i rörelsen.
Om 20–30 år finns några av oss kvar och många
nya funktionärer fortsätter att utveckla F&S.
Hur är sammanhållningen i F&S?
–Min känsla är att den är jättebra. Om
jag jämför med när jag började, så är
det en helt annan trygghet och stolthet nu.
Tidigare fanns det en tendens att vi var mer konkurrensinriktade
och många undrade ”varför gör vi inte som
andra”.
Vilken är den största myten om F&S som du vill dementera?
–Att vi är några hälsofreaks. Sanningen är
att vi lever här och nu. Vi tränar, äter, slappar,
festar och dricker när vi vill.
Hur mycket partymänniska är du då på
en skala mellan ett och tio?
–Åtta. När man är på party, måste
man parta, annars har man inget där att göra! Det är
många fester i föreningarna som är jätteroliga.
Det är bra musik, god mat, mycket dans och härliga människor.
Hur peppar du dig när du är trött och utpumpad
och förväntas stå på scenen och le?
–När jag sätter mig på tåget eller flyget,
så får jag lite tid för mig själv. Där
kan jag ladda. Sedan när jag väl är på plats
och ser förväntningarna, så är det inga problem.
Hur mycket reser du i jobbet?
–Förra året var jag i 20 föreningar ungefär.
Och det är nästan alltid på helger. Jag träffar
oftast alla funktionärerna eller de som leder och utvecklar
föreningen. Alla former av möten handlar om att utveckla
F&S. Jag deltar ofta som inspiratör under en funktionärsdag
och jag får samtidigt med mig en massa bra kunskap från
föreningen att använda i mitt dagliga arbete.
Och så kan hon passa på att träna när hon
är i de olika föreningarna. Men alla F&S-motionärer
som reser mycket vill ju också kunna träna i andra städer,
men just nu kostar det lika mycket som om man inte är medlem.
Varför ska det vara så svårt att fixa ett
träningskort som fungerar i hela landet?
–Vi har inte gått i mål på grund av olika
kortsystem och de varierande priserna som föreningarna har.
Men nu har vi precis kommit fram till en lösning. Är du
medlem i en F&S-förening, vilken som helst, betalar du
engångsavgiften för
medlemmar på det F&S som du tillfälligt vill träna
på. Den avgiften kan variera något, men det handlar
om mellan 20 och 50 kronor.
När kommer det någon ny träningsform?
–Just nu pågår flera spännande projekt som
kommer att erbjudas från år 2005. Det handlar om att
bredda de lugnare träningsformerna.
Vad är ditt mål med F&S?
–Ett väldigt konkret mål är att ge plats åt
alla människor som kommer till oss i dag. Platsbristen i lokalerna
är en begränsning för många föreningar.
Speciellt att kunna ta emot alla som vill träna på vardagar
mellan klockan 17 och 20. Förra året utbildades 100 fler
ledare och instruktörer än år 2002 vilket är
ett klart tecken på att Friskis&Svettis växer.
Ett annat mål för Anna verkar vara att föra fram
F&S på en högre nivå. Hon träffade skolministern
år 2000 för att kräva att alla skolbarn skulle få
en rörelsetimme på schemat varje dag.
Och nu har du varit och hälsat på hos regeringen
igen, vad gjorde du där?
–Jag var på Socialdepartementet och lämnade en
inspirationslåda till folkhälsominister Morgan Johansson.
Det var en låda i silver som jag hade fyllt med information
om F&S. Han fick hårdfakta om nuläget, två
böcker om träning, senaste jympavideon och information
om Röris. Regeringen har gett i uppdrag till Livsmedelsverket
och Statens folkhälsoinstitut att ta fram en handlingsplan
om hur svenska folket ska äta bättre och börja röra
sig mer. Jag gav honom lådan när jag var på en
hearing som handlade om det.
Och vad ska din ”present” leda till?
–Under tiden som regeringen fortsätter att utreda och
göra handlingsplaner har vi ett fantastiskt tryck med många
nya unga och äldre medlemmar som är både vältränade
och otränade. Därför tycker jag att de ska lägga
ned utredningen och gå direkt till handling. Förutsättningarna
finns redan, men lokalerna och funktionärerna fattas. Fanns
det lokaler, så skulle vi fylla dem.
Du brukar ju också dyka upp i tv- rutan. Har du rampfeber
när du sitter i direktsändning?
–Inte när jag väl är där, men natten innan
ligger jag och funderar på formuleringar och hur rätt
budskap ska nå fram. Det är en utmaning eftersom det
handlar om att försöka få fram ett budskap på
bara några få minuter.
Vad skulle du aldrig göra i tv?
–Rörelser blir sällan bra att visa i tv. Rörelseglädje
kan man inte känna genom att titta på det. Jag tror att
det är något man måste uppleva själv. Men
vill de att jag ska visa några övningar i pedagogiskt
syfte, så gör jag det. Vad skulle jag aldrig göra?
Det finns nog inga gränser. Det kanske skulle vara en utmaning
att moona?
Och det skulle inte vara första gången som Anna gjorde
det i så fall. Det är redan minst tusen personer som
har sett hennes rumpa på Svettisdagarna, F&S årliga
utbildningskonvent för ledare och instruktörer.
Hur reagerade publiken när du och de andra på
scenen helt plötsligt avslutade jympapasset med att dra ned
brallorna?
–Haha, det är komiskt att du frågar.
Min sexårige son Hannes sa nämligen häromdagen att
”mamma, du har visat stjärten för många andra”.
Så det gjorde tydligen intryck på honom i alla fall.
Annars har jag inte fått så många reaktioner.
Hur får du ihop det med familj, träning och ett
rörligt jobb?
–Det känns som om vi i familjen får ihop det, men
om den känslan är riktig kan ju vara svårt att avgöra
själv. Jag kan styra över min tid själv och kan ta
det lugnt på morgonen. Vi delar förstås på
mycket hemma och min man är ett stort stöd. Det handlar
om att kunna sätta gränser. Man kan bli helt uppslukad
av F&S har jag lärt mig. Jag har också lärt
mig hur jag inte ska bli det.
Vad får stryka på foten?
–Jag har inte funderat så mycket över det. Skulle
jag börja göra det, kanske det är dags att fundera
på att göra något annat.
Din man är läkare och du F&S generalsekreterare,
vad pratar ni om vid middagsbordet?
–Väldigt lite jobb i alla fall. Vi slutade att prata
F&S när jag började som generalsekreterare. Inte för
att han inte är intresserad, men det har bara blivit så.
Vad är dina planer med F&S när bebisen har
kommit?
–Jag bad alla i Riks styrelse att fundera över vad som
är strategiskt bra för F&S. Jag har varit generalsekreterare
i drygt fyra år nu och ville veta om de tyckte att det var
en bra idé att jag kom tillbaka. Det ville de, så nu
kommer vi att gå ut och rekrytera en vikarie internt inom
organisationen. Jag tror det är en bra möjlighet för
mig att komma ifrån lite grann och få lite distans.
Men jag blir inte borta så länge. Erik vill vara hemma
med bebisen, så vi kommer att dela på föräldraledigheten.
Text: Sofie Sarenbrant
|
|
ANNA
IWARSSON
Ålder:
36. Hela förra året trodde jag att jag var 36, så
nu känns det som om jag har vunnit ett år.
Familj: Mannen Erik och barnen Moa, 8, och Hannes,
6. Tredje barnet på väg.
Bor: I Norra Ängby,
Bromma, utanför Stockholm.
Sysselsättning:
F&S generalsekreterare.
F&S-instruktör sedan: 1987, när jag
var 18 år.
Tidigare jobb:
Chefssjukgymnast.
Drömyrke som liten:
Veterinär.
Favoritmuskel:
Skrattmusklerna.
Äter helst: Mycket!
Läser alltid: Kvällssaga
för barnen.
Lyssnar på: Min intuition.
Tittar på: Tittar på? Jag är hellre
med.
Drömmer om: Att kunna
göra något åt världens aidssjuka barn. Som
det är nu kan det inte vara. Hur kan jag vara med och påverka?
Slipper helst: Människor som bara pratar och
pratar om vad de vill eller ska göra utan att gå till
handling.
Slåss för: Mer fest och
glamour i vardagen.
Svag för: Champagne och ostron.
Samlar på: Upplevelser. |
AUTOGRAF.
På årsstämman 
