Friskis&Svettis:

En ung kvist på idrottens träd

Bakom Friskis&Svettis finns tankar från sklida länder och andra kulturer. Här finns berusade vikingar, grekisa kämpar och en ung romantiker som heter Per Henrik Ling

I antikens Grekland tävlade man i idrott till gudarnas ära. Segraren fick en krans från det heliga olivträdet invid guden Zeus tempel.

Åskguden Tor beskyddade brottningen som var vikingarnas vanligaste idrott.

Tvåhundrasjuttiosextusentjugosju medlemmar. Tjugoåtta olika träningsformer efter tjugofem års intensiv utveckling. Ändå är F&S fortfarande en ung kvist på gymnastikens gren av idrottens väldiga träd.
Gymnastik och idrott är ofta övning i att bli snabbast, smidigast eller starkast. Människorna har i alla tider behövt träna sig i jakt och öva sig i krig, det finns nedärvt i våra gener och i vårt beteende. Gymnastiken har därför också en krigisk historia.
Hos djuren är rörelsen ett naturligt sätt att leka. Det är både en lek och en övning i att överleva, att mäta sina krafter med andra. Den som är listigast och starkast vinner herraväldet över flocken.
”De strider med såväl
händer som fötter och
sparkar varandra; likaså
biter de varandra och borrar ut varandras ögon.” *

Det var i antikens Grekland som idrotten först tog klivet in i vardagen. Grekerna tävlade i idrott till gudarnas ära. Filosoferna, skalderna och läkarna såg på och menade att gymnastiken skapade ett rikt och harmoniskt folk, både andligen och kroppsligen.
Grekerna tävlade utan kläder. Gymnastik kommer av det grekiska ordet gymnos som betyder just naken.
Det var äran som stod på spel. Segern var det stoltaste ögonblicket i en ung mans liv, segern skänkte ära åt hans familj, åt hans släkt och hans hemstad. Segraren kunde också belönas med pengar.
Gymnasiet var en anläggning för kroppsövning som senare utvecklades till att också lära ut musik, läsning och skrivning. För att klara sig bra i livet krävdes kroppslig styrka, skönhet, god hållning och uthållighet.
”Skämtan var stor med dryckjom, lekar och all slags förlustelser.” *
Också i Norden hängde idrotten ihop med gudarna. Åskguden Tor beskyddade brottningen som var vikingarnas viktigaste idrott. Alla brottades, även kvinnorna, och brottning var en del av underhållningen när vikingar träffades. Pojkarna började träna brottning i 7–8-årsåldern och de vuxna männen tävlade till långt upp i åren.
En viking uppskattades och bedömdes efter sin kroppsliga och andliga styrka. De fornnordiska idrotterna skulle utveckla snabbhet och skicklighet i strid. Respekt vann de starka och dådkraftiga. Den som satt inne vid elden och fyllde buken med mjöd och öl hade misslyckats med sitt liv.
Några hundra år senare –under medeltiden–blev idrotten mer ett världsligt fritidsnöje. Höviskhet och ridderliga idéer präglade adelns idrott. Riddarna deltog i storslagna tornerspel, medan borgare och bönder ägnade sig åt enklare spel, tävlingar och lekar.

* pausanias, grekisk skriftställare omkring 160 e. kr. * Laxadölasagan, Isländsk släktsaga, omkring 1200 e. kr. ** Personligt brev från son till far, Stockholm–åbo, sverige 1667.

Ännu några hundra år framåt i tiden provade Gustav Vasa löpning och längdhopp. Hans son Erik XIV var en utmärkt längdhoppare, han tränade ivrigt i stora rikssalen på slottet och han spelade fjäderboll.
”... den lilla mödan, motion i början gör,
ersättes sedermera och snart nog rikeligen
genom det nöjet man deraf hämtar ...” **
Med ett stort skutt framåt förflyttar vi oss till skiftet mellan 1700- och 1800-talet. Då börjar vårt samhälle att förändras i grunden.
”Tillbaka till naturen”,
ropade upplysningsfilosofen Rousseau som var emot allt förkonstlat. Mer lek i friska luften, mer rörelse och mindre teoretiska studier, ansåg fransmannen.
När samhället förändrades blev också synen på idrott annorlunda. Fler människor ur olika samhällsklasser ägnade sig åt idrott. Prestationerna blev viktigare och idrotten organiserade sig. Då gick gymnastiken sin egen väg och idrotten sin.
Gymnastikens alldeles egna väg börjar i Tyskland med filantroperna, människovänliga pedagoger som funderade i nya banor i slutet av 1700- talet. Filantroperna hämtade sin inspiration från antikens kroppskultur, från Rosseau och från läkarvetenskapen.
Vetenskapsmännen satte i gång att dissekera kroppen. Från att ha varit en mystisk, naturlig helhet blev kroppen en samling sinnrikt fungerande organ. Nu ansågs det självklart att ungdomar behövde röra på kroppen för att träna varje kroppsdel, det fanns en praktisk nytta med att kroppen fungerade väl.
Filantroperna ville lansera en ny, praktisk och borgerlig uppfostran till skillnad från den gamla, aristokratiska och ridderliga. Filantropen Johann Guts Muts blev den moderna gymnastikens skapare.
Till Lunds universitet kom vid 1700-talets slut en ung smålänning, Per Henrik Ling.
Ling var en orolig ande och studierna gick inget vidare.
I historieböckerna står Ling som den svenska gymnastikens fader, men han ville egentligen vara dramatiker och fosterländsk poet. Hans röriga tillvaro ordnade upp sig först när han fick anställning som fäktmästare vid Lunds universitet. Här började han utveckla sin egen form av gymnastik.

Ling tänkte: De gymnastiska övningarna ska grunda sig på kroppens eget behov. Kroppen själv är målet och det förnämligaste redskapet för övningarnas utförande.
För Ling var det självklart att gymnastiken skulle bygga på de nya rönen om människokroppen och på rörelselagarna. Varje kroppsdel och varje organ skulle få sin dagliga dos av motion. Liksidighet blev en viktig princip: höger och vänster kroppshalva skulle utvecklas lika mycket.
Han delade in sin gymnastik i fyra typer efter gamla förebilder.
Pedagogisk gymnastik ”förmedelst vilken människan lär sig att sätta sin kropp under sin egen vilja”.
Militär gymnastik ”vari människan söker, förmedelst ett yttre ting det vill säga vapen eller ock medelst sin kroppsliga kraft, under sin vilja, sätta en annan yttre vilja”.
Medikalgymnastik ”söker lindra eller övervinna de lidanden som uppstått i hennes kropp”.
Estetisk gymnastik ”varigenom människan söker att kroppsligt åskådliggöra sitt inre väsen; tankar och känslor”.

Rörelserna fick inte i första hand vara prestationsinriktade eftersom Ling ogillade elitism och akrobatik. Slutmålet var en allsidigt utbildad kropp, en harmonisk helhet där ingen kroppsdel fick försummas.
Vår skolgymnastik är i grunden Lings pedagogiska gymnastik. Undervisningen var från början militärisk och stränga kommandon ekade genom de nya gympasalarna under hela 1800-talet.

Ungefär samtidigt föddes den moderna idrottsrörelsen, tävlingsidrottandet kom i gång. I Sverige var de stora grenarna friidrott, skidåkning och fotboll.
Linggymnasterna såg inte med blida ögon på tävlingsidrotten, den motsvarade inte alls Lings ideal om allsidig träning och kroppslig harmoni. Tävlingsidrotten förde med sig ett elittänkande som uppmuntrade de mest fysiskt begåvade, de som egentligen minst behövde röra på sig.
Och kanske allra värst:
idrottsrörelsen fixerade sig vid prestationer och rekord som verkade tvärtemot en ändamålsenlig kroppsutveckling och en gymnastik för alla.
Alla fick inte vara med, idrottsrörelsen vände sig till unga män i städerna, särskilt studenter och militärer. Och tävlingsidrotten vädjade till egenskaper hos deltagarna som äregirighet, övermod, individualism och fåfänga.
Lingianerna trodde länge att den moderna tävlingsidrotten var ett snabbt övergående fenomen, men det blev precis tvärtom. I skolorna slog tävlingsidrotten ut linggymnastiken ungefär vid 1900-talets mitt.

Vid förra sekelskiftet kom också mer konstnärlighet och mer naturlighet in i gymnastiken. Schweizaren Emile Jaques-Dalcroze satte musik och rytm till rörelserna.
Jaques-Dalcrozes rytmiska gymnastik var en metod både för psykisk och fysisk fostran, avsikten var att öva elevernas inre lyssnande.
Finländskan Elli Björkstén väckte stort uppseende i spetsen för sin trupp ur Gymnastikföreningen för fruntimmer vid olympiska spelen i Stockholm 1912. Elli strävade efter förflyttning, lätthet i rörelserna, mer koordination och mindre styrka. Rytmen skulle styra musklerna, inte tvärtom. Målet var–precis som hos Jaques-Dalcroze– att utveckla den andliga vitaliteten.
Och fransmannen Georges Hébert reste i Afrika och studerade naturmänniskor. Han imponerades av afrikanernas mjuka rörelser och välformade kroppar och han tänkte att god kroppsutveckling kommer av naturliga rörelser i kampen för tillvaron. Sedan reste han hem och konstruerade en naturlig gymnastik med mycket gång, löpning och hopp.
Nu är vi inne på 1930-talet. Fattig-Sverige förvandlas med en rasande fart–och det är en förändring som börjar med den egna kroppen.
Gymnastiken växte till en bred folkrörelse. Att gymnastisera blev modernt, närapå revolutionärt. Gymnasterna ville spränga gränserna med sin upptäckarglädje och sitt nyfikna experimenterande.
Med gymnastiken kom också musik och eggande jazz, rytmer från andra sidan jordklotet. Från kulturen, filmerna och böckerna hämtades en ny sinnlighet och en friare syn på sex.
Att utforska sin kropp och upptäcka naturen blev på trettiotalet en del av vår moderna livsstil. Promenera till arbetet, andas frisk luft, äta sund mat, gå i mjuk träningsoverall och sova med öppet fönster.
Efter andra världskriget kom Idlaflickorna med rytmiska rörelser och nya
redskap–bollar. Flera andra gymnastikformer var på
modet. Husmorsgymnastiken startade 1942 i samarbete med Kooperativa Förbundet. Elly Löfstrand lyckades locka 150000 husmödrar att gymnastisera över hela landet. På 1950-talet kom särskild pensionärsgymnastik och småbarnsgymnastik.
Alltmer insåg svenskarna att tjänstemän och arbetare med stillasittande jobb och ensidiga sysslor behövde stärka kroppen. Motionsvågen rullade in över oss och joggningen slog igenom.
I det läget drog Friskis& Svettis i gång 1978. Målet var att bli allmänhetens motionsidrottsförening. I stället för tävling och prestationer ville F&S ge glädje, njutning, avspänning och ett personligt ansvar för den egna kroppen. Då på 1970-talet kändes det nytt och fräscht. Ling sa etthundrafemtio år tidigare: ”glädjens element skall genomströmma allt”.
Formuleringen kring Lings estetiska gymnastik tyckte F&S grundare Johan Holmsäter var så bra att han snodde den rakt av:
–För mig är jympan en dans. Ett sätt att kroppsligt åskådliggöra sitt inre väsen, sina tankar och känslor.
F&S blev en säregen blandning av gymnastik och olika idéer och strömningar i tiden. I grunden fanns många av Lings idéer och den långa svenska gymnastiktraditionen men också påverkan från husmödrarnas gymnastik. Där fanns allaktivitetsidéer från sjuttiotalet ihop med en ny 80-talsindividualism. Och där fanns en ovanlig affärsmässighet.
F&S var en fräck och provokativ idrottsförening. Rätt som det var dundrade tusen jympademonstranter i sambatakt nedför Kungsgatan i Stockholm. Föreningen hade en självständig ekonomi, vägrade ta emot bidrag och kassören satsade medlemmarnas pengar på börsen. Tjejer och killar använde samma omklädningsrum. Man ordnade seglarläger och debatter om livskvalitet.
Idrottens värderingar ställdes på ända. Många retade sig på F&S, vilket gav mycket PR. Tidningarna raljerade friskt med jympan och F&S syntes ofta i spalterna. Samtidigt mognade hela konceptet för att till slut bli rekorderligt, tryggt och genuint svenskt.
F&S växte i början av 80-talet snabbare än någon annan svensk idrottsförening. Varför? Grundaren, Johan Holmsäter, förklarade det med ett enda ord. Frihet.
Frihet från regler, disciplin, krav och resultattänkande.
Friheten att själv ta ansvar för din egen kropp.
I dag, tjugofem år senare, är motion en industri. F& S tävlar mot andra företag på en internationell träningsmarknad. Kläder, sportskor, sportdrycker och redskap är en miljardindustri. Idealet är det smäckra och bildsköna, gracila kroppar med välbalanserade muskler.
Rörelse är ett måste för att förverkliga vår idealmänniska, utseendet har blivit så viktigt att det styr hela vår livsföring. Vi måste äta rätt och hålla oss till lämpliga fritidsintressen.
Nu på 2000-talet syns också tecken på att kroppen får en alltmer religiös innebörd. De syns i sökandet efter de största upplevelserna och de yttersta gränserna för kroppens förmåga. Det märks i vår dyrkan av kroppens former och i filosofiska resonemang kring kroppens samband med själen.
Reklamspråket hakar på och försöker koppla ihop djupt mänskliga erfarenheter med olika varumärken.
Ser vi bakåt i jympans historia visar det sig att F&S har sugit upp idéer från en mängd olika håll. Men gymnastikens krigiska historia och tävlingsidrottens prestationskrav har F&S målmedvetet tagit avstånd ifrån.
Naturlighet är ett av F&S ledord. Genom historiens lopp har gymnastik varit ett sätt att utveckla kroppen i samklang med själen. Ett ansvar för den egna kroppen låg i tiden när F&S föddes. 1980-talet var ett årtionde då man skulle älska sig själv och gå på utvecklande kurser. Men också trettiotalsgymnasterna begrep hur viktigt det var att bygga upp sin egen person.
Att vara provokativ blev ett livsvillkor för F&S. I efterdyningarna av sjuttiotalets stora vänstervåg kändes det skönt och rätt att välta gamla, förstockade tänkesätt över ända. I det framväxande informationssamhället behövde F&S synas och modern marknadsföring går ut på att ruska tag i mottagaren för att väcka uppmärksamhet.
Viktigast och allra äldst är säkert ändå glädjen och spontaniteten. Djuren, som leker för att lära sig utnyttja, träna och utveckla kroppen och
göra sig av med överskottsenergi.
Också där finns Per Henrik Lings idé om glädjen som ska genomströmma allt.
F&S bygger vidare på ett stabilt ideologiskt fundament. Många goda tankar ur historiens djup har samlats i den folkjymparörelse som fick sin början för tjugofem år sedan.

Filosofen Jean Jaques Rousseau, 1712–1778, ansåg att ungdomar behövde mer kroppsövningar och friluftslekar än teoretiska studier.

Per Henrik Ling, den svenska gymnastikens fader, som i början av 1800-talet lade grunden för vår skolgymnastik.

Elly Löfstrand startade 1942 husmodersgymnastiken som lockade över 150000 husmödrar att gymnastisera.

Idlaflickorna startades efter andra världskriget av Ernst Idla.

1978 startade Johan Holmsäter Friskis&Svettis, en idrottsförening som i dag får över 276000 att träna på ett lustfyllt sätt.

FAKTA

Vad pratar vi om?
* Gymnastik är från början en sammanfattande benämning på kroppsövingar. Ordet kommer från den grekiska idrottskulturen där gymnos betyder naken. De grekiska kämparna tävlade utan kläder i de gymniska grenarna där de bara använde kroppen.

* Idrott är ”fysisk aktivitet som människor utför för att få motion eller rekreation eller uppnå tävlingsresultat”, enligt den statliga utredningen “Idrott åt alla” (SOU 1969:29). Med denna definition är all motion och rekreation idrott, tävlingsidrotten är en form av idrott.
Idrott är både ett samlingsbegrepp och en enskild gren.
Idrotten består av samtliga
idrotter–från Friskis&Svettis till boxning–vilket kan vara förvirrande.
Idrotten kan också ses som ett ridderlighetsideal, betraktas som en kulturell rörelse eller förstås som en naturlig kamp mellan individer.

* Sport är en term som numera ofta används liktydigt med idrott. Sport avsåg från början särskilt engelsk kroppskultur med hjälp av olika redskap eller fortskaffningmedel, exempelvis tennis eller segling. Den kinesiske läromästaren och filosofen Kon-fu-tse gymnastiserade på sin tid, femhundra år före Kristus.
I Kina var idrotten redan då viktig för den kroppsliga utvecklingen och de unga kinesernas fostran. Kineserna brottades, spelade fotboll och övade sig i bågskytte. De kinesiska prästerna utvecklade en egen gymnastik, Kong-fu.
Läs mer i:
Idrottens historia. K Arne Blom, Jan Lindroth, Sisu idrottsböcker 1995. Kroppens idéhistoria. Claes Ekenstam, Gidlunds bokförlag 1993.
”I rörelse”. Jonas Frykman, Kulturella perspektiv nr 1, Umeå 1992. Antikens historier. Alf Henrikson, Bonniers 1992.
Hälsoboken. Johan Holmsäter, Aktivitetshuset 1996. Den lyckliga idrotten. Andreas af Malmborg, Sisu idrottsböcker 1999. Människan–en fälthandbok. Desmond Morris.
Existentiell idrott. Torbjörn Stockfelt, GTSHB förlag 1985.